Information om krisreaktioner
Vi vill förmedla information om vanliga reaktioner vid onormala händelser samt ge praktiska råd under den första tiden.
Hur reagerar vi normalt vid traumatiska händelser?
Den psykologiska stress som drabbar oss vid en traumatisk händelse utlöser en krisreaktion (sorgreaktion) som har olika faser:
- Chockfasen varar under några sekunder eller minuter upp till timmar eller några dagar. Overklighetskänslan är stark. En känslomässig ”blockad” medför att den drabbade inte minns eller bara har lite minne av eventuell information eller samtal efter händelsen.
- Övergången till reaktionsfasen är oftast tydlig och det är nu den drabbade börjar reagera på vad som hänt. För dem som mist en vän eller anhörig är gråten det vanligaste tecknet, men också aggressivitet förekommer. Ångest och nedstämdhet är också vanligt och det kan pågå under några veckor eller månader upp till ett år.
- Övergången till bearbetningsfasen sker mer successivt. Händelsen bearbetas genom en ständig repetition av traumat i minnet, ” återupplevande”. Återupplevandet kan ske både i vaket tillstånd och i drömmar och handlar om tiden strax före, under och efter traumat. Den drabbade har ett behov av att älta det inträffade i tankar, tal och ibland i skrift. Bearbetningsfasen kan vara i flera år vid ett kraftigt psykiskt trauma som ex. påtagligt livshot.
- Nyorienteringsfasen efterträder successivt bearbetningen och varar tills nästa gång man drabbas av krisreaktion. Nyorienteringen innebär läkning och en förändrad självbild, vilken ofta beskrivs som en känsla av att man har blivit psykiskt förändrad i form av ökad erfarenhet och mognad.
Vilka efterreaktioner är vanliga ?
- Ångest och rädsla. Många upplever otrygghet i sitt vardagsliv när något som inte kan hända ändå händer. Det kan vara svårt att vara ensam och man känner sig rastlös och orolig i kroppen.
- Påträngande minnen. Särskilt vanligt för den som varit med om katastrofen. Alla sinnesintrycken samlas och återupplevs i både vaket tillstånd och sömnen. Synintryck är vanligast. De kan hjälpa till i bearbetningen, men kan om de kvarstår under en längre tid (6 månader upp till ett år) vara en indikation på att man bör söka hjälp.
- Minnes- och koncentrationssvårigheter. Koncentrationssvårigheter är vanliga efter katastrofer eller krisupplevelser. Tankebanorna avbryts ständigt av tankar på eller återupplevande av katastrofen eller förlusten. Studieprestationerna försämras och ju större krav på prestation desto svårare kan det vara att klara av sina studier.
- Sömnstörningar förekommer ofta. Oftast i form av insomningssvårigheter, men också uppvakningsproblem i samband med katastrofdrömmar eller andra mardrömmar. Bortträngning av traumat i vaket tillstånd resulterar oftare i sömnstörningar och mardrömmar.
- Kroppsliga besvär som rastlöshet, oro, muskelvärk, huvudvärk och mag- och tarmproblem är vanliga.
- Överlevnadsskuld är vanligt och betecknar den svårighet överlevande vid katastrofer kan ha att försona sig med att andra dött, medan de själva fick leva. Reaktionerna kan bygga på vad man gjorde eller inte gjorde.
- Sorgsenhet / depression. Sorg och gråt förekommer ofta hos överlevande och sörjande. Reaktionerna kan förstärkas om de drabbade själva har befunnit sig i dödsfara. Hos personer som förlorat nära anhöriga i händelsen blir självfallet saknaden, smärtan, längtan och gråten mera uttalad.
- Irritabilitet och ilska. Vrede och irritabilitet kan anta olika former. Den kan riktas mot hjälpare eller mot familj och vänner.
- Tidigare trauman reaktiveras. Om obearbetade trauman finns dyker dessa ofta upp i samband med nya och det kan bli mycket belastande för den drabbade. Det kan då vara bra att söka samtalsstöd.
- Relationen till andra kan bli störd genom att drabbade blir isolerade. Omgivningens uppmärksamhet kan vara intensiv till en början, men kan tyvärr också vara kortvarig. Ett problem för efterlevande, då saknaden och längtan ofta upplevs starkast när det gått en tid och de skall tillbaka till sin vardag. Viktigt att vänner/studiekamrater är medvetna om att behovet av stöd finns under en lång tid.
Hur kan jag hantera min situation?
Vänner och familj
Håll kontakt med dina vänner/ din familj och prata om dina upplevelser och reaktioner och acceptera dina reaktioner som normalt uttryck vid onormal händelse. Ibland kan vänner /studiekamrater ha svårt att ta kontakt av rädsla för vad man skall säga. För att underlätta är det bra om du själv tar kontakt med dina vänner och andra viktiga personer i din omgivning. Det sociala nätverket är det viktigaste stödet och ger den bästa hjälpen under den första tiden.
Dina vanliga rutiner
Återgå till studierna så snart du orkar och försök att komma tillbaka till dina normala rutiner. Det skapar trygghet och motverkar isolering. Acceptera att din normala ”ork” är nedsatt under en tid framåt och pressa dig inte för mycket.
Sköt om dig
Sköt om dig själv genom att äta och sova ordentligt. Fysisk träning är bra då du sover bättre och spänningar i muskler försvinner. Du får också tillfälle att ”koppla av” från dina tankar och sorgen. Vid sömnproblem kan det vara bra att använda sig av avslappningsövningar innan du skall sova. Var försiktig med lugnande mediciner och alkohol. Alkoholen förstärker nedstämdheten under sorgen och ger ofta negativa upplevelser.
Studiestöd
Om du upplever problem att klara studierna under den första tiden är det viktigt att så snart som möjligt ta kontakt med din lärare eller med din studievägledare för att underlätta studiesituationen. Att pressa sig själv för mycket kan påverka krisbearbetningen negativt.
Vart vänder jag mig när stödet i min närhet inte räcker till?
Studenthälsan finns tillgänglig på alla tre Campus.
Krissamtal erbjuds individuellt eller i grupp.
Kyrkan på universitetet finns tillgänglig på alla tre Campus.
Krissamtal erbjuds individuellt eller i grupp.
